Men jag måste säga att jag har väldigt enkla bekymmer, just nu iaf... Det finns många som har det tusen gånger värre än vad jag har det, just nu iaf =)

 

Självklart vill jag ha tillbaka min mamma... åååå ni ska bara veta vad jag saknar henne! Och inte någon kan förstå hur det känns för just mig att tappa min mamma! Alla har vi olika känslor och reaktioner till saker och ting. Men tänk om jag kunde få ett sista samtal med min mamma, Jag skulle aldrig sluta prata med henne! Har SÅ mycket jag vill berätta för henne!

 

Men samtidigt vill man byta ut sitt liv mot någon annans? Byta ut sina bekymmer mot någon annans? Ta er en funderare på det? Vill ni verkligen det? och om ni nu skulle vilja göra det kanske man måste börja fundera på om man måste ändra på något med sitt levnadssätt att göra eller på hur man ser på saker och ting.

 

Ja jag vill då inte byta bort mina bekymmer mot någon annans bekymmer.. Lr mitt liv mot någon annans. Kanske för att jag har lärt mig leva med mina gropar och bucklor på vägen.. Jag har lärt mig att handskas med tunga saker... Jag har blivit vuxen och har en stark ryggrad!

 

Min mamma sa till mig ofta när hon var sjuk att det var tur att hon hade vuxna barn! Men när blir man egentligen vuxen?

Man blir nog aldrig helt vuxen iaf inte jag.. Men har fått växa till mig en del sen mamma försvann..

När man var liten sa jag alltid. -Mammor kan allt!

En vacker dag ska jag väl oxå bli mamma och då måste jag oxå kunna allt =)

 

 

Ähhh slut rabblat!!!

 

Ska iväg å åka med på en lektion med Marita + elev snart eftersom att jag ska sitta i stolen på byn! =)

 

Ciao!!